camilia.se

Jag är glad att det här året snart är slut. År 2012 har vart ett av de smärtsammaste åren i mitt

liv, känslomässigt. Hade jag kunnat så hade jag raderat hela det här året ur mitt mitt minne..

Men vissa saker har varit bra. Såklart. Jag har bland annat insett att ensam ibland är starkast. 

 

Vill säga tack till min fina familj, som ställt upp och stöttat mig i ryggen dom gånger jag under

detta året så väl behövt det. När min smärta innombords vart för mycket och jag inte sett nåt 

ljus i tunneln har dom vart där. Hela tiden och hjälpt mig att orka. Ni är guld.

 

Jag ser på 2013 med en glimt i ögat, jag vet att det året kommer bli mitt. Jag har nya drömmar

och jag kommer fylla mig själv med ljus istället för mörker. Har fått nya krafter, krafter som jag

aldrig trodde jag skulle återfå. Går in i det nya året med rak rygg och vetskapen om att jag är 

den bästa jag kan vara. Både som person och som mamma till mina fina barn. Elias och Mario.

 

Just nu befinner jag mig ute i Örslösa. Min mamma fyller år så vi har fikat och ätit lite tårta.

Strax ska jag göra mig iordning och åka med barnen till min kusin och hennes barn. Vi ska

fira in Nyår tillsammans. Lugn kväll, ett glas vin. Inga raketer.